Kvar står jag
Jag trodde jag var på väg åt rätt håll. jag är så skör. det krävdes inte mycket innan jag var tillbaka där jag startade, på botten.
varför är det så lätt för dig att släppa taget, hur gjorde du? jag står kvar, saknar dig och bara försöker komma ihåg att andas. varenda del av mig värker. att se sidan hos dig jag saknar riktad mot någon annan tog så hårt på mig. jag kan inte reda ut alla tankar, intryck och känslor. det kväver mig. jag vet inte vad jag känner, det enda jag vet är att det gör så in i helvete ont. jag vill så förtvivlat gärna räcka till för dig. jag hatar mig för att jag inte gör det. fyfan vad gör jag ens här? jag är så ung än, tanken på att jag kanske måste må såhär i hela mitt liv gör mig så rädd.
Tyngre idag
hade en underbar kväll igår, min häst var så jävla fin och allt bara stämde! så fint har han aldrig gått, jag grinade hoppträningen igenom för jag var så rörd.
det slog mig att jag inte har någon att dela den glädjen med. det gjorde mig lite ledsen. den känslan sitter i idag, vet inte om det är vädret som får mig att känna mig så ledsen kanske?
idag har jag packat inför helgens bravader, var sen in till stan och klippte mig. hade verkligen ingen lust men jag gjorde det ändå, stolt över mig. Skönt att håret känns lite fräsch igen också.
annars så har dagen gått rätt så långsamt, det är lite jobbigt när man verkligen bara vill att tiden ska gå fortare. Jag får så mycket tid till att tänka och det är inte bra för mig. saknar jobbet, det sociala... känner mig som sagt rätt så ensam just nu, men det går väl över antar jag. jag hoppas det. det måste det :)
jag ska fixa det här
Dagarna går och jag bara flyter med. mår helt ok för tillfället, tror att jag har stängt av lite. jag har börjat gå och prata igen och det känns bättre den här gången. dagarna rullar sakta framåt, jag saknar men det är uthärdligt. vet att jag behöver vara ensam, få distans till allting. överlag är det lättare för mig. det kommer bli bra i slutändan, att inte tvingas på någon.
jag kan andas igen, uppskatta de små sakerna. trots att jag saknar. det finns hopp även för mig, jag förstår det nu. jag tänker inte ge upp, jag vet att jag fixar det. det kommer krävas jobb, jag kommer falla hårt men jag tänker resa mig och kämpa vidare. bara för min skull. det är ok att jag saknar, det tyder på att jag har mitt hjärta på det rätta stället.