att dölja
måste vara den bästa i världen på att dölja vad som rör sig i mitt huvud. jag sov ingenting i natt, vilket gör att allt blir ännu mer obalanserat. jag vill bara kunna vara glad, jag vill att allt för en gångs skull ska kännas lätt.
jag vill inte känna mig så ensam. jag vill bara ha någon att anförtro mig åt, på riktigt. någon som kan lyssna och förstå, jag vill inte hålla tillbaka längre. jag väntar fortfarande på att jag ska koka över. kanske får acceptera att jag alltid kommer känna mig splittrad och vilsen, sålänge jag fungerar i vardagen och döljer det borde det väl inte påverka någon annan än mig...
fuck it
ungefär så känner jag just nu. sekunden efter vill jag bara gråta. ytterligare en stund senare skrattar jag för att sedan tycka att allt och alla kan dra åt helvete. känslostormar som jag inte tycker om, tar så jävla mycket på krafterna. det värsta är att jag känner att jag bara vill lägga mig ner och gråta men ändå kämpar jag mig fram, dubbelvikt men jag tar mig på något jävla sätt framåt.
jag har fallit så många gånger, det har tagit tid men jag har tamigfan rest mig upp varenda gång, trott att jag blivit starkare när det varit precis tvärtom. lite mer nedbruten varje gång. denna gång tror jag inte att jag kan resa mig igen, jag har stängt av och fortsätter kräla i skiten.