distans
distans. det läker. det känns, det gör det. Men inte alls samma ihållande smärta som en direktkontakt kan ge. detta är mer uthärdligt. jag har nu förstått att jag måste göra allt i min makt för att få denna distans på heltid till hösten. jag har faktiskt ett val, jag kan komma bort. dock måste det ordna sig på annat håll först, jag måste ju kunna leva också.
tänker mycket på om jag hade gjort annorlunda, var hade vi varit idag då? Antagligen precis där vi är nu. vi gör alla misstag och jag har gjort allt jag kunnat för att rätta till dem, det räckte inte. Jag kan åtminstone säga med gott samvete att jag försökte och var stor nog att se mina egna fel och brister till skillnad mot den andra parten i det här.