Kvar står jag
Jag trodde jag var på väg åt rätt håll. jag är så skör. det krävdes inte mycket innan jag var tillbaka där jag startade, på botten.
varför är det så lätt för dig att släppa taget, hur gjorde du? jag står kvar, saknar dig och bara försöker komma ihåg att andas. varenda del av mig värker. att se sidan hos dig jag saknar riktad mot någon annan tog så hårt på mig. jag kan inte reda ut alla tankar, intryck och känslor. det kväver mig. jag vet inte vad jag känner, det enda jag vet är att det gör så in i helvete ont. jag vill så förtvivlat gärna räcka till för dig. jag hatar mig för att jag inte gör det. fyfan vad gör jag ens här? jag är så ung än, tanken på att jag kanske måste må såhär i hela mitt liv gör mig så rädd.
Kommentarer
Trackback