Springer fast jag står still
Tårarna slutar aldrig rinna. Jag känner mig så värdelös. Har en tid på psyk om 1,5 timme och jag kommer inte att ta mig dit. Det är ändå ingen som bryr sig. Jag vill bara att någon ska bry sig, se rakt igenom mig när jag säger att jag mår bra. Snälla, kan inte någon krama mig och säga "jag vet att du inte är ok". Fan för att må såhär, jag vill inte, kan inte, orkar inte. Jag fixar inte att få hjälp, på egen hand så ser jag ingen poäng i det. Vad spelar det för roll om jag mår bra, jag är ju ensam ändå utan någon som bryr sig.
Jag drömmer fortfarande på nätterna. Att en person som brydde sig som fan förut fortfarande gör det. Jag kan vakna, vara glad och sedan bryta ihop när jag inser att det bara var en dröm. Sanningen är ju den att hon övergav mig och jag vet fortfarande inte varför. Det gör så jävla ont att undra. När jag frågat rätt ut trots att jag är rädd för svaret så får jag inget svar. Vad fan betyder det? Att jag inbillar mig det här eller att jag har rätt? Inte fan känns det som inbillning iallafall, hon drar sig ju för fan undan mig hela tiden. Åh nej fy fan jag orkar inte det här. Jag vet inte hur jag ska släppa henne och det gör mig ledsen. Och värst av allt, imorgon måste jag träffa henne och hon lär ju fråga ut mig om psyk. Kan inte berätta att jag inte varit där, så vad fan ska jag säga? Jag orkar inte mer nu...
Kommentarer
Trackback