klump i magen.
det blir aldrig bättre. hur kunde jag vara så dum. jag stå ensam i det här, hur fan kunde jag ens få för mig något annat?
det var så skönt att få känna sig liten igen, om en så bara för en sekund. detta kommer bli en lång natt, tankarna rusar och tårarna trycker bakom ögonlocken. är det värt att ens fortsätta längre? jag vill bara slippa känna...
Kommentarer
Trackback