fuck what I said

gång på gång kastar jag mig åt vargarna, i situationer där jag är sårbar. är rädd att bli sviken och sårad men fortsätter ändå att kasta mig ut. man kan inte lära en gammal hund att sitta heter det ju, jag är varken hund eller speciellt gammal men jag känner igen mig.

har haft en rätt så trevlig dag ändå. det känns fint. jag tänkte börja äta LCHF, är trött på att det alltid känns som gröt i huvudet och att hjärnan inte vill hänga med riktigt. tror även på järnbrist. måste ta tag i det här, kanske därför jag är så ostabil?

tur att det inte syns utåt iallafall. jag kanske inte är så ostabil som jag tror ändå.

känner mig ändå uppskattad och väldigt omtyckt av en person, så jäkla fint och härligt. dock tenderar jag att bita mig fast då. får. inte. fucka. upp. det. här. också!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback