jag har tänkt. händer inte ofta men nuså har hamstern börjat röra sig i hjulet igen. jag funderar på vem jag är och vad jag ska göra med mitt liv. om hur andra uppfattar mig. framstår jag som så positiv och bekymmerslös som jag hoppas?
känner mig mest värdelös och patetisk men tror jag döljer det rätt väl. har ett enormt bekräftelsebehov och släpper inte gärna in människor. det är få jag öppnar mig för. tänker på 31 maj förra året, när jag stod på absoluta botten och det var även där jag började jobbade mig upp till den person jag är idag. den 31 maj var en dag som hade kunnat sluta just där men jag bestämde mig för att hitta mig själv. ingen som vet vad som egentligen hände utom jag själv och så ska det förbli.
skäms idag över ärren på min arm samtidigt som jag är stolt över att jag tog mig ur det.
har också tänkt på att när jag väl släpper in någon har jag svårt att släppa taget. jag är nog en rätt svår människa. har dock kommit en lång bit på väg. jag är stolt. resan är inte över än.
jag är jäkligt sugen på att återuppta skrivandet igen. inte i denna sketna blogg utan på riktigt alltså. jag hittade ett gammalt utkast igår som jag slutade skriva på för något år sedan. det är om längtan och ett hopp om att allt vänder till det bättre. just detta verkar vara min starka sida att skriva om, utkastet berörde mig nu också - ett år senare.
måste bara hitta tiden till att fortsätta skriva, jag tror att detta kommer att kunna bli riktigt bra. riktigt riktigt bra.
har haft en bra dag. ja faktiskt. har kunnat släppa alla måsten och bara vara, så skönt när man är ledig. i veckorna när jag jobbar tenderar jag att köra på hela dagarna, aldrig en lugn stund liksom. skönt att bara kunna koppla bort det och hinna andas.
jag har hunnit handla lite så jag kan äta i en vecka till. varit i stallet länge och ändå inte velat åka hem. har tittat på bilar och hästtransporter och önskat att jag hade haft råd med åtminstone en bil just nu. planen är att köpa en bil till vintern så att jag kan ta mig till och från stallet. annars åker jag ju inte mycket så borde inte bli alltför höga bensinkostnader med en snål bil.
jag kan dock inte skaka av mig känslan av att jag håller på att kracha, ibland känns det som att jag är på väg att bryta ihop och därför bara kör på. dock så känner jag mig inte ledsen eller nere när jag faktiskt tar det lugnt och hinner tänka. dock känns det ändå som jag trycker undan det, men inte blir jag ledsen när jag tänker på saker som tynger mig. låter det konstigt? det gör det för mig också.
ord kan nog vara något av det vackraste som finns. beundrar vissa för deras sätt att skriva på, jag tänker att jag också vill sätta ord i en ordning så det blir vackert. så det berör. jag vill att det ska kännas i hjärtat hos den som läser, jag vill att de ska få samma känsla som textförfattaren när denne skrev texten. det är svårt.
jag sitter med en kopp kaffe och har precis öppnat den här bloggen. min förhoppning är att det ska bli en ventilation för mig att skriva här, jag känner att jag behöver rensa luften ibland. nu på senaste har det känts som att jag ska explodera, jag trycker ner allting och kör på i samma tempo iallafall. det kan nog vara mitt sätt att fly.
jag har så mycket nu som jag vill ventilera ut, men vet inte hur jag ska få ut allt i ord. jag har så mycket att vara lycklig för och uppskatta, dock känner jag mig sällan lycklig. jag ler och skrattar och kan verka positiv, men inom mig är det mer eller mindre kaos. har blivit bättre på att dölja det bara.
det gör mig ledsen att när man väl sänker garden, släpper in honom och låter det kännas bra där så blir man krossad som en spindel en solig dag, för att få det att regna. det regnar jämt hos mig. tror dock inte att jag har förstått det fullt ut, jag står ensam igen och detta är en strid jag måste vinna på egen hand. jag vet inte om jag kan hantera det här, jag vet bara att jag saknar. fan vad jag saknar...
